Fysisk planering av tätortsnära landsbygd i Sverige och Danmark

Hur behandlas den tätortsnära landsbygden, och då främst jordbruksmarken, i den fysiska planeringen? Med den frågan som grund gjordes denna översiktliga studie av det svenska och det danska planeringssystemet, under tidig höst 2009. Studien avslutas med en jämförelse av och en diskussion kring de båda systemen, med syfte att se om det finns positiva danska metoder för att skydda jordbruksmark i planeringen, vilka skulle kunna prövas i Sverige. Projektet utfördes av Eva-Marie Samuelson, student vid landskapsarkitektprogrammet SLU Alnarp, under nio veckors kontorspraktik på LRF Skåne. Handledare var Lisa Germundsson, LRF Skåne.

Sammanfattning
I Sverige värderas jordbruksmarken efter ett klassificeringssystem stiftat på 70-talet. Systemet delar in jordbruksmarkerna i klass 1 till 10, varav de tre bästa klasserna 8 till 10, är landets bästa sett ur odlingsperspektiv. Samtliga jordar i topp-tre klasserna finns i Skåne, till stor del på den västa sidan. Samma sida av Skåne växer nu i hög takt, tack vare läget i Öresundsregionen. På femton år beräknas hela regionen växa med upp till en kvarts miljon invånare, varav en stor del av dessa tros bosätta sig på den svenska sidan av sundet. Utvecklingen är i grund och botten något positivt, men då städerna och tätorterna i västra Skåne till stor del omges av landets bästa åkermark är det, med hänsyn till hushållningen av den resurs marken utgör, av vikt att exploateringen utförs på ett klokt sätt.

Dagens fysiska planering i Sverige riktar sig först och främst mot tätortens välmående och utveckling. De verktyg som kommunernas planerare har att tillgå lägger störst fokus på bebyggelse medan åkermarksklassificeringen från 70-talet saknar en stark förankring i plansystemet.

I Danmark utgör jordbruket en viktig näring för hela landets ekonomi. Inom den fysiska planeringen tar jordbruket plats bredvid bebyggelseutvecklingen i de uppsatta kraven för det kommunala planarbetet. Verktyg för att säkra värdefulla jordbruksverksamheters plats i planeringen tas fram i form av jordbruksanalyser. År 2007 genomfördes en strukturreform i Danmark, vilken skakade om hela myndighetsstrukturen och förde det danska systemet för fysisk planering betydligt närmare det svenska. Omställningen är av stor
betydelse för arbetet med planläggingen av Danmark. Vissa tendenser tyder på en förändring av den traditionella planeringen, som en effekt av strukturreformen.

Jordbruksmark har en tydligare roll inom fysisk planering i Danmark om man jämför med Sverige. Ett antal grundläggande avvikelser i Danmark leder fram till den slutsatsen.

  • Zoneringen – tack vare att även det öppna landskapet tilldelats en zon finns en tydligare motpol till tätorternas ökande yta i planeringen.
  • Statens redogörelse av intressen – tack vare ett antal samlande dokument blir visionen för landets utveckling tydlig och en helhetsbild skapas.
  • Miljøcentrens breda vetorätt – hårdare tyglar för statens förlängda arm ger dem bättre möjlighet att bevaka statens intressen i planläggningen.
  • Jordbruksanalyser – de nya jordbruksanalyserna lyfter fram jordbruket och dess marker som en verksamhet.
  • Ekonomi – jordbruket är en viktig resurs för den danska ekonomin.
  • Tradition – två tredjedelar av Danmarks yta utgörs av jordbruksmark, vilket gör verksamheten påtagligt närvarande över hela landet.

Inga kommentarer ännu.

Kommentera