Lars Wedén, fd företagsledare (bl.a koncernchef Swedish Meat), engagerad i Folkpartiet/Gröna Liberaler samt Omställningsrörelsen i hållbarhetsfrågor, skriver följande på Newsmill:

* Jordens befolkning ökar med 80 miljoner per år. Även med framgång i försöken att begränsa befolkningsutvecklingen kan vi räkna med en världsbefolkning över 10 miljarder om 30-40 år jämfört med dagens 7 miljarder. Det handlar alltså om den värld som dagens nyfödda skall leva i.

* Klimatförändringen, som knappast kommer att kunna hållas inom målet + 2 grader kommer att påverka odlingsmöjligheterna för miljarder människor genom havsnivåhöjning, försvunna glaciärer och utbredning av torrbälten.

* Dagens jordbruk är extremt beroende av billig olja för framtagning och transport av gödningsmedel, för jordbearbetning, produktion och distribution. Eftersom världens oljetillgångar i ekonomisk mening kommer att ta slut inom 15-25 år kommer jordbruket och livsmedelsproduktionen att tvingas till stora förändringar. En avtagande arealavkastning är en oundviklig följd.

Mer folk, minskande odlingsbara ytor och avtagande arealavkastning riskerar att leda till verklig livsmedelsbrist i världen. Våra barn och barnbarn kan komma att växa upp i en värld som präglas av svält och hungerrelaterade konflikter.

Åkermark blir en bristvara överallt i en inte särskilt fjärran framtid. Mycket talar för att livsmedel behöver tas från så näraliggande områden som möjligt. Därför är det en plikt för vår generation att vara extremt försiktig med ianspråktagande av åkermark. Ett bostadsområde, ett industriområde eller en handelsplats som anläggs på åkermark tar bort denna från livsmedelsproduktionen i princip för alltid.

För strandområden och unika naturområden finns ett starkt lagstadgat skydd. Basen för livsmedelsproduktionen saknar dock detta. Riktlinjerna i miljöbalken förslår inte. Där anges att åkermark skall skyddas om inte andra samhällsangelägenheter går före. I realiteten har bostadsbyggande, nya shoppingcenters eller andra planer normalt varit tillräcklig anledning att ödelägga odlingsjord. Detta är särskilt uttalat i storstadsområden – d.v.s. just där nära livsmedelsproduktion kommer att behövas allra mest. En mer restriktiv hållning till byggande på åkermark skulle också bidra till en mer uthållig samhällsstruktur med mindre bilberoende och minskade transporter.

Nationellt behövs ett instrument och procedur liknande strandskyddet också för åkermark.