Kristianstadsbladet publicerade den 8 februari denna debattartikel skriven av  Irene Oskarsson, riksdagsledamot och, jordbrukspolitisk talesperson. Irene är även vice ordförande i Den Goda Jorden.

I dag den 8 februari håller tidskriften The Economist en internationell konferens på temat ”Feeding the world, the 9 billion people question” i Genève.

Världens befolkning förväntas nå 9 miljarder år 2050 samtidigt som världens jordbruksproduktion utmanas av klimatförändringar och vattenbrist.

På konferensen avhandlas frågor om undernäring såväl som det paradoxalt växande problemet med övervikt i världen. The Economist har i ett antal tidigare artiklar belyst den enorma utmaning vi står inför när det gäller att stilla hungern i världen.

FN:s beslut att utrota svälten i världen är möjlig men då krävs stora förändringar av oss alla. I länder som till exempel Nordkorea och Etiopien vilar ansvaret tungt på politiker som med sitt repressiva styre förstör förutsättningarna för livsmedelsframställning. Vi är förmögna att producera mat till hela världens befolkning – men problemen är i första hand politiska.

Jordbrukets utveckling är central för att världen ska klara en framtid med klimatförändringar och en världsbefolkning som toppar på 9 miljarder cirka 2050.

Ett modernt jordbruk på Skåneslätten ger skördar efter landmassa som är tio gånger större än ett afrikanskt. Skillnaden är teknologisk och avgörs av tillgången till förädlade plantor, vårdad jordmån och effektiva redskap. Vi har ett ansvar att dela med oss av kunskapen och kompetens till länder med underutvecklat jordbruk. Inte minst handlar det om att ge stöd och få tydlighet i ägande och brukande regelverk för den enskilde bonden.

Det är viktigt att bevara och utveckla jordbruk, även i Sverige. Den åkermark som vi använder är en ändlig resurs uppbyggd genom årtusendens arbete av natur och människa.

I Sverige finns mark som betraktas som världsklass på vilken vi i dag bygger hus, vägar, industrier och köpcentra. 1919 hade åkermarken sin största utbredning, sedan dess har den minskat med nästan en tredjedel.

Det är inte längesedan som jordbrukarens liv präglades av den låga produktivitet, slitsamma hopplöshet och ergonomiska mörker som skildras i Tomas Bannerheds bok ”Korparna” från ett 1970-talssmåjordbruk i Småland.

Skillnaderna även i Europa mellan öst och väst är många gånger dramatiska tidsresor som visar på utvecklingspotentialen för Europasamarbetets jordbrukspolitik. Skillnaderna mellan nord och syd är ännu mer dramatiska och understryker vikten av biståndsarbete som fokuserar på jordbruksutveckling.

I KD kallar vi jordbruket för modernäring. Konferensen i Genève kommer att följas av flera. Världens utmaningar för en mättad befolkning är många, de tillgängliga lösningarna är också många. Början till en uppgradering av jordbruket är att inte förspilla mer i Sverige.