På Landskapsobservatorium har Jonna Milton och Lisa Björk, landskapsarkitektstudenter vid SLU Alnarp skrivit artikeln ”Urban Kannibalism – relationen mellan människa och produktionslandskap”.

Att vara mån om det landskap som är grunden för liv har genom historien varit en självklarhet. Dagens samhälle har medfört att bandet mellan människa och produktionslandskap har försvagats. Förr var i princip alla involverade i matens framställning på ett eller annat sätt, idag vilar jordbrukets produktion på enbart ett fåtal procent av Sveriges befolkning. Denna utveckling har för den sakens skull inte gjort gemene man mindre beroende av jordbrukslandskapets förmåga att frambringa mat. Vi står inför en framtid full av utmaningar. Temperaturförändringar, minskad tillgång på naturresurser och en ständigt växande befolkning ställer hårda krav på jordbrukets förmåga att försörja jordens invånare. Vi är övertygade om att vi inför en sådan framtid måste återupprätta banden med jordbrukslandskapet.

Enligt nationalencyklopedin innefattar begreppet Landskap vår fysiska omgivning i vid bemärkelse (NE, 2012). Observatorium beskrivs som en anläggning för astronomiska observationer (NE, 2012). Skulle man då kunna säga att landskapsobservatorium står för synen på landskap sett från rymden? Alltså en globalt omfattande syn? Kanske, i alla fall just det här fallet. Det är nämligen just den landskapssynen som vi, Jonna Milton och Lisa Björk, arbetar med i vårt examensarbete vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp. Vår uppsats behandlar människors syn på en särskild del av hennes fysiska omgivning som hon är högst beroende av samt som är av stor global betydelse: jordbrukslandskapet. Eller vänta, är jordbrukslandskapet verkligen en del av samtidens människors fysiska omgivning?

Med den här artikeln vill vi, liksom med vår uppsats, ge er en inblick i vad vi tycker är en viktig fråga för mänsklig överlevnad. I uppsatsen undersöks relationen mellan människa och jordbrukslandskap i en Skånsk kontext, men ur en aspekt som ser jordbrukslandskapet som en viktig nationell liksom global resurs.

Den andra februari 2012 anlände två förväntansfulla landskapsarkitektstudenter till ett land vars invånare har en alldeles särskild relation till sitt jordbrukslandskap. Precis som snötäcket den dagen dolde ett landskap med en mångårig historia av manipulation av människan, låg det speciella förhållande Holländare har till sitt landskap till en början dolt. I takt med att snön smälte, visade sig ett landskap och en inställning som vid första anblick upplevdes som främmande. Landets begränsade tillgång på mark har bidragit till att Holländarna tidigt lärde sig att manipulera lanskapet för att utnyttja det till fullo. Landets yta är långt ifrån tillräcklig för att föda alla invånare, vilket har gjort Holländarna till framgångsrika handelsmän. Hollands livsmedelsförsörjning har sedan länge tryggats av import, vilket har skapat en alldeles speciell relation mellan befolkningen och landets jordbrukslandskap. En avsaknad av eller en svag relation till jordbrukslandskapet och en övertro på människans makt över naturen präglar Holländarnas synsätt. Vi upptäckte snart att denna inställning inte på något sätt är unikt för Holland, en svag relation till jordbrukslandskapet genomsyrar även vårt Svenska samhälle.

Vi lever i en tid, och i en del av världen, där tillgången på mat har blivit en självklarhet, något vi tar för givet. Hälften av det livsmedel som konsumeras i Sverige idag importeras från fjärran länder. Vårt lokala jordbrukslandskap försvinner med rasande fart till förmån för nya stadsdelar, vägar eller gigantiska köpcentrum. Varje år slukar våra städer stora portioner utav jordbruksmarken, och reducerar därmed markens möjlighet att i framtiden förse befolkningen med livsmedel. Ett fenomen som vi har valt att kalla: Urban kannibalism. Genom att slösaktigt konsumera vårt jordbrukslandskap, konsumerar vi i förlängningen oss själva.

Hur hamnade vi egentligen här? Hus, gator, torg och asfältfält skymmer (in)sikten mellan människan och det landskap som föder oss. Samma tendenser är även märkbart i vår skolmiljö där antalet sökanden inom SLU blir allt färre gällande utbildningar som direkt rör jordbruket och livsmedelsproduktionen. För oss är detta förbryllande. Vi behöver alla äta, och därmed är alla beroende av jordbrukslandskapet. Ändå tyder mycket på en utveckling där människan håller på att göra sig mentalt oberoende av den jord som föder oss. Hur ser egentligen dagens människa på livsmedelsproduktionen och vårt jordbrukslandskap och varför?

I vår strävan i att försöka förstå relationen mellan människa och jordbrukslandskap har vi blickat både tillbaka i historien och studerat dagens förhållanden. Som studieobjekt har vi valt att granska relationen människa-produktionslandskap i Eslövs kommun i Skåne. För att finna svar på ovissheten har vi bland annat gjort en enkät-studie där 100, slumpvis utvalda, Eslövsbor har fått frågan: -Vad händer på Eslövs åkrar just nu? Trots ett antal svarsalternativ på möjliga jordbruksaktiviteter, löd svaret allt som oftast: ”Jag vet inte”. Generellt kan sägas att enkätens svar sällan skildrar en medveten koppling mellan jordbrukslandskapet och mat; jordbruksmarken nämns ofta i samband med rekreation men sällan i samband med matinköp. Enkäten visar ett tydligt samband mellan okunskap om jordbrukets produktion och de som inte har jordbrukslandskapet i sin fysiska omgivning. Trots att alla människor på jorden är beroende av mat och således också jordbrukslandskapet, är kopplingen mellan dem som bor i städer och den bördiga myllan generellt svag.

För samtidens människor börjar maten i köket eller i mataffären, inte på åkern. Genom historien har det sett annorlunda ut. I begynnelsen förflyttade sig samlare och jägare i landskapet utefter var i landskapet maten fanns. Människan levde då i symbios med naturens förutsättningar. Med tiden växte ett nytt förhållningssätt fram: människan lärde sig att kontrollera landskapet för att frambringa mer föda. Följderna blev en ökad tillgång på mat och en ökad befolkningstillväxt. Med tiden uppstod byar i anslutning till jordbruket där huvuddelen av invånarna var involverade i brukandet av jorden och således framställningen av mat och råvaror.

I vårt examensarbete har vi undersökt jordbrukslandskapet och i synnerhet människans relation till detta. Inom ramarna för vårt arbete vill vi även uppmärksamma och inspirera till ett förändrat förhållande till vårt produktiva landskap. Vi tror att en känslomässig relation till det landskap som föder oss kan skapa en större vördnad och respekt inför dess livsnödvändiga funktion som livsmedelsförsörjare. Genom att undervisa, skapa en förståelse för jordbrukslandskapets värden, och ge förslag till möjliga åtgärder vill vi bidra till en stärk relation mellan människa och jordbrukslandskapet.

Medan snön nu åter faller över landskapet och förenar både stad och land i vitt, arbetar vi för fullt för att färdigställa vårt examensarbete. I februari beräknar vi ta plats framför examinatorerna för att förmedla våra upptäckter och idéer om relationen mellan människa och jordbrukslandskapet. Titta gärna in på vår blogg www.urbankannibalism.blogg.se för att följa våra framsteg.

Vi hoppas att vi genom den här artikeln har delat med oss av det engagemang vi känner. Kanske kan det fungera som en påminnelse av en av grundstenarna för mänsklig överlevnad: jordbrukslandskapet. Med detta budskap vill vi önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt 2013. Ett nytt år med nya möjligheter!